Gun Brookes Poesi/Poetry

Saturday, May 06, 2006

Du och jag

Jag ska alltid minnas, sade du
Men glömde strax tonerna i melodin
Och hur orden rimmade

Jag förlåter dig, sade jag
Men lät dig aldrig glömma
Besvikelsen och smärtan

Du har förändrats så, anklagade du
Jag vet inte längre vem du är
Och jag har inget mer att säga

Jag bryr mig inte längre, ljög jag
Du betyder inget för mig
Och jag klarar mig ändå

Jag ska aldrig glömma, hotade du
Aldrig mer ska jag låta någon
Komma mig så nära

Du glömmer. Ofta. Sade jag
Och började nynna den glömda melodin
Sjöng de svunna orden

Jag har glömt den, sade du
Blek och trött
Med ett besegrat uttryck

Jag kan sjunga den igen, sade jag
Trött på alla argument
Alla angklagelser

Vill du? frågade du
Jag behöver höra alla melodier igen
Och om och om igen

Jag vill gärna, lovade jag
Och sjöng, närhelst du ville
Närhelst du riskerade glömma

Du är mitt minne, sade du
Och höll min hand
När jag sjöng

Du är min lycka, sade jag
Och sjöng
Nya och gamla sånger

Påminde dig
Om mig
Om oss

0 Comments:

Post a Comment

<< Home